Kan inte bestämma mig vad jag tycker om söndagar. De här med söndagsångest har jag inte haft sen jag slutade i 2an och jag vet inte om jag ska vara glad över det, något känns fel med det, känns som att jag borde ha det. Söndagar brukar gå till tankar om framtiden och drömmar, kan inte tro att nu på onsdag så ska vi pröva ut studentmössorna, kändes som jag precis har börjat på gymniaset? Kan inte tro att nästa student så är det min tur, att stå och vifta och skrika för full hals "för vi har tagit studenten, fyfan vad vi är bra". Att jag måste hitta något att göra efter studenten kommer vara det svåraste beslutet. Jag vill så mycket, det jag mest vill är att flytta hemifrån eller resa. Bara helt enkelt bort härifrån från allt och alla... Jag behöver komma bort från allt detta för att må bra igen, jag är ständigt i en sorgen bubbla och väntar på att någon ska komma med en nål och sticka hål i den. Vill leva livet, andas ut och känna att fyfan vad jag älskar livet!