Att har knappt fått höra din röst eller pratat med dig, att inte har fått se ditt ansikte eller rört dig i 1 vecka känns så overkligt... Man förstår verkligen hur jäkla mycket personen betyder för en själv när man är ifrån varandra så länge, att sakna någon så oerhört mycket tar så mycket energi ifrån en... Hela veckan har jag fått sysselsätta mig med något bara för att sakna dig mindre, men nätterna är dem värsta. Imorgon åker du äntligen hem och på tisdag får jag äntligen träffa dig!! Igår hade vi 9 månader och det var för 1 år sedan vi började lära känna varandra, helt sjukt hur tiden har gått!